Eliassons Irrfärder

Denna blogg ska handla om mig och min frus irrfärder runt om i världen. Dessa turer ska beskrivas i ord och bild. Slår man upp ordet irrfärd så kan det betyda "planlöst kringflackande", "resa utan mål", "på villovägar", "fåfängt sökande efter mål". I Odyssén beskrivs Odysses irrfärder som att det handlar om ”veteranernas kvardröjande dragning till spänning”. och ”tärningen måste kastas då många lider av stor uttråkning som civila”. Björn & Ulla Eliasson

Vi mötte en högerpopulist och Napoleon i Badajoz

Som vi berättade i senaste blogginlägget så befinner vi oss nu i Alportel i Portugal men innan vi kom hit så hade vi ytterligare några nedslag som ska redovisas. Efter vårt besök i Salamanca den 14 november gick flykten bort från hösten vidare. Vi åkte mot den Portugisiska gränsen men gjorde ett sista stopp i Badajoz som ligger precis på den spanska sidan av gränsen. Efter Badajoz blev det sedan stopp i portugisiska Evora och Mina de S Domingos innan vi kom till Alcoutim den 21 november där vi sedan blev stående i 14 dagar.

På vägen från Salamanca till Badajoz passerade vi en liten by som ståtade med denna imponerande muralmålning.

Badajoz är en stad med rik och mångfacetterad historia, belägen vid floden Guadiana nära gränsen till Portugal. Staden grundades under morisk tid på 800-talet och blev snabbt en viktig fästning tack vare sitt strategiska läge. Under medeltiden var Badajoz ofta betydelsefullt i maktkamper mellan morer och kristna, särskilt under återerövringen av Spanien. Den imponerande borgen på kullen, Alcazaba, vittnar fortfarande om stadens betydelse som försvarspost och har varit centrum för många historiska händelser genom århundradena. Idag ser man spår av både muslimskt och kristet arv i stadens arkitektur och gatubild.

En detaljbild från fästningen.

Ett torg i den gamla delen av Badajoz

Den imponerande bron över floden Guadiana.

Under Napoleonkrigen spelade Badajoz en central roll som strategisk fästning. Napoleon skickade sina trupper till staden, och Badajoz belägrades flera gånger mellan 1808 och 1812 av franska styrkor. Belägringarna var intensiva och våldsamma, särskilt den sista i april 1812 då brittiska och portugisiska trupper stormade staden och drev ut fransmännen. Händelserna runt Badajoz blev ökända för sin brutalitet och stora förluster på båda sidor. Napoleons intresse för staden handlade främst om dess militära betydelse och kontrollen över gränsen mot Portugal.

Här ses försvarsverket på den östra sidan av floden Guadiana. Vår ställplats låg precis vid detta brofäst.

Efter en promenad i Badajoz skulle vi gå tillbaka över bron till vår ställplats som låg precis vid det östra brofästet. Just vid det västra brofästet och den gamla stadsporten som låg där möttes vi av ett polispådrag där trafiken dirigerades om och en stor folkmassa hade samlats. Med jämna mellanrum hördes jubel och applåder. Naturligtvis hade vi inte en aning om vad det handlade om.

Det var också mängder med mediarepresentanter på plats med kameror och mikrofoner. Vi gissade att det kunde vara någon lokal idrottsstjärna som visade upp sig. Av nyfikenhet konsulterade vi dagen efter nätet för att eventuellt få reda på vad det hade handlat om.

Nätet har alltid svar. Folksamlingen visade sig vara kring ett besök av Santiago Abascal en spansk politiker och partiledare för VOX, ett högerpopulistiskt och nationalistiskt parti som har vuxit snabbt i spansk politik under de senaste åren. Han är känd för sina tydliga ståndpunkter kring nationalism, invandringspolitik och centralisering av makten i Spanien. Abascal har ofta profilerat sig som en stark kritiker av regional självständighet, särskilt i Katalonien, och betonar traditionella värderingar samt lag och ordning i sina tal och framträdanden.

Det var inte riktigt vad vi hade gissat på men politiker kan uppenbarligen vara lika populära som idrottsstjärnor och artister.

Vårt nästa stopp var i Portugal och staden Evora. Evoras historiska centrum finns på UNESCO:s lista över världsarv. Bland annat finns där ett romerskt tempel.

Det romerska templet i Evora (Templo Romano de Èvora) är från 100-talet e. Kr det vill säga nästan 2 000 år gammalt och är förhållandevis välbevara

Templet står stadigt efter 2000 år.

En annan av stadens stoltheter är katedralen. Evoras domkyrka byggdes mellan år 1186 och 1250 och är den största medeltida katedralen i Portugal.

En annan sida av katedralen.

Man fick möjlighet att gå upp på katedralens tak. Det var en imponerande utsikt över staden och dess omgivningar.

Altaret i Evoras katedral. Ja många katedraler och med det ena altaret värre än det andra har vi beskådat vid det här laget.

På vår vidare färd söderut dök helt plötsligt detta imponerande byggnadsverk upp vid sidan av vägen i staden Elvas. Vi var naturligtvis tvungna att stanna och ta reda på vad det var.

Det visade sig vara en akvedukt, Amoreira Aqueduct. Arbetet med att uppföra akvedukten påbörjades 1537 och inte förrän 1620 levererades det första vattnet till staden. Anledningen till att det tog så lång tid var främst pengabrist men även felkonstruktioner och krig fördröjde färdigställandet. Akvedukten är ca 7 km lång och på sina ställen 30 m högt.

På vår färd mot Alcoutim gjorde vi ett sista stopp och två övernattningar i Mina de Sao Domingos den 19 - 20 november.

Staden var tydligen mest känd för sin gruvdrift. Man hade en stor koppar- och svavelgruva som var aktiv främst mellan 1854-1966 och utgjorde Portugals största gruvområde fram till 1930-talet, vilket gav området hög utveckling med järnväg, elverk, sjukhus och biografer, men ledde också till betydande miljöproblem (syraavrinning) efter nedläggningen; idag är området ett skyddat kulturarv och en turistattraktion, med fokus på att hantera miljöskador och bevara historien.

En muralmålning var inspirerad av gruvverksamheten.

En annan av stadens nutida turistattraktioner är tydligen deras ”Playa”. Intill en stor damm har man anlagt en badplats eller ”Playa” som de kallar den. En prydlig anläggning där man tillför sand till stranden och under säsongen har badvakter och servering.